OwlTail

Cover image of Militärhistoriepodden

Militärhistoriepodden

Militärhistoriepodden är podden om krig med människorna och samhällen i fokus. Det finns få ämnen som påverkar mänskligheten i lika hög utsträckning som den militärahistorien. Krig och konflikter berör samhället på alla nivåer – länder och städer drabbas, familjer splittras, söner eller fäder försvinner. Därför startar vi Militärhistoriepodden tillsammans med två djupt kunniga och engagerade personer. Martin Hårdstedt är professor i historia med breda kunskaper i ämnet, Peter Bennesved är idéhistoriker som forskar om civilförsvar och krisberedskap. Tillsammans bjuder de in lyssnarna till samtal som kombinerar ett brett tilltal och en djup ämneskompetens.See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Popular episodes

All episodes

Read more

Militärhistoriepodden är podden om krig med människorna och samhällen i fokus. Det finns få ämnen som påverkar mänskligheten i lika hög utsträckning som den militärahistorien. Krig och konflikter berör samhället på alla nivåer – länder och städer drabbas, familjer splittras, söner eller fäder försvinner. Därför startar vi Militärhistoriepodden tillsammans med två djupt kunniga och engagerade personer. Martin Hårdstedt är professor i historia med breda kunskaper i ämnet, Peter Bennesved är idéhistoriker som forskar om civilförsvar och krisberedskap. Tillsammans bjuder de in lyssnarna till samtal som kombinerar ett brett tilltal och en djup ämneskompetens.See acast.com/privacy for privacy and opt-out information. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Finska inbördeskriget avgjordes i Tammerfors påsken 1918 (nymixad repris)

Podcast cover
Read more

Påskdagarna år 1918 utkämpades inne i Tammerfors det dittills största slaget i Norden mellan de vita regeringstrupperna och den röda upprorsarmén i det finska inbördeskriget. På den vita sidan deltog en svensk frivilligbrigad som kom att sättas in i slutanfallet på staden. Sammanlagt stupade 700 på den vita sidan och 2 000 på den röda sidan i slaget om Tammerfors.

Finska inbördeskriget var brutalt och omfattade allt från våld mot civila, summariska avrättningar i samband med striderna och höga dödssiffror i de vitas fångläger.

Bakgrunden till Slaget vid Tammerfors var den snabba händelseutvecklingen under mars månad. De vitas överbefälhavare ansåg att Tammerfors måste intas innan det var möjligt att anfalla längre sydöst och ringa in de röda som kontrollerade södra Finland.

I den nymixade reprisen av avsnitt 25 av Militärhistoriepodden samtalar historikern Martin Hårdstedt och idéhistorikern Peter Bennesved om slaget som avgjorde inbördeskriget i Finland 1918.

Tammerfors var Finland näst största industristad och hade symboliskt betydelse för den röda sidan som ett starkt arbetarfäste. Dessutom var en tysk division på väg att landstiga i södra Finland för att stödja de vita. Mannerheim var mot denna tyska inblandning och ville så snabbt som möjligt avgöra inbördeskriget utan tysk hjälp. Därför sattes operationerna igång mot Tammerfors i all hast. Den 25 mars fick stadens försvarare uppmaningen att kapitulera.

Slaget om Tammerfors blev blodigt. Stridernas fördes från hus till hus. Före anfallet besköts staden av artilleri som ödelade hela stadsdelar. I slutstriderna sattes den svenska frivilligbrigaden in. Tillsammans med nyrekryterade jägarregementen med finska rekryter från de norra delarna av Finland anföll brigaden den 28 mars på skärtorsdagen Tammerfors utkanter österifrån. Anfallet körde nästan omgående fast och förlusterna ökade. Efter återhämtning och ytterligare anfall med nya förluster kunde de vita slutligen ta emot de rödas kapitulation den 6 april. Efterräkningen blev hård. Summariska avrättningar och övergrepp följde i erövringens spår.

Du som vill lära dig ännu mer efter att ha lyssnat på avsnittet kan läsa Heikki Ylikangas, Vägen till Tammerfors, Stockholm 1995 och Tobias Berglund & Niclas Sennerteg, Finska inbördeskriget, Stockholm 2017. Lyssna också på Historia Nus avsnitt med Niclas Sennerteg om Finska inbördeskriget.

Bild: Avrättade och fallna röda soldater i östra änden av Näsilinna vid Tammerfors påsken 1918.

Fotograf okänd, Vapriikki Museum Center fotoarkiv.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Oct 31 2022

51mins

Play

Operation Enduring Freedom - Invasionen av Afghanistan 2001-21

Podcast cover
Read more

2001 invaderade USA, med hjälp av sina NATO-allierade, Afghanistan med syfte att störta Talibanregimen som styrt landet sedan 1996. Sammantaget var kriget i Afghanistan mycket kort, men ockupationen desto längre.

Operation Enduring Freedom var en direkt konsekvens av attackerna mot New Yorks Twin Towers i september 2001. Men konflikten mellan de islamistiska terrororganisationerna i Afghanistan och USA hade pågått under hela 1990-talet.

I dagens avsnitt av Militärhistoriepodden pratar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om invasionen av Afghanistan 2001, även kallad ”Operation Enduring Freedom”.

Mindre än en månad efter Osama Bin Ladens attacker mot New York påbörjade USA sin invasion. Den 7:e oktober sattes bombningarna igång. Lika snabbt var invasionen över. Den 13:e november gick USA och deras allierade in i Kabul och fällde den sittande regeringen, och i december kunde man konstatera att Talibanerna hade besegrats.

Precis som med den sovjetiska invasionen av Afghanistan 1979 betydde dock inte Kabuls fall att motståndet försvann. Precis som tidigare drog sig Talibanerna tillbaka ner i södra Afghanistan och in i Pakistan, och kriget fortgick fram till 2021 i vågor fram och tillbaka genom gerillakrigföring i de afghanska bergsområdena och över opiumfälten i Helmand.

Som stöd hade USA med sig NATO-alliansen, men samarbetet mellan å ena sidan de olika europeiska länderna och Kanada å andra sidan USA förblev ansträngd. Attackerna mot New York innebar att NATO:s artikel 5 aktiverades för första gången i alliansens historia, men graden av uppslutning på USA:s sida varierade stort och med olika stort stöd.

De politiska konflikterna mellan medlemsstaterna och USA blev ännu värre efter att USA och Storbritannien beslutade att angripa Irak 2003 för att en gång för alla göra sig av med Saddam Hussein. Även de nordiska länderna engagerade sig, men med olika politiska motiv. Norge och Danmark slöt upp som ”goda allierade” i Afghanistan och Finland och Sverige engagerade sig i fredsbevarande operationer under ISAF-flagg. Danmark var särskilt engagerade och förlorade också mest soldater i förhållande till sin folkmängd.

Sammantaget var Operation Freedom i Afghanistan kulmen på ett inbördeskrig som pågått sedan Saur-revolutionen 1978, och som delvis ännu inte kommit till någon lösning. Den amerikanska utrymningen av Afghanistan 2021 innebar en bitter reträtt, med konsekvensen att Talibanerna återkom till makten. På det hela taget blev Operation Enduring Freedom ett misslyckande, och de militära erfarenheterna och lärdomarna sparsmakade.

Bild: En Apache-helikopter ger skydd från luften medan fallskärmsjägare från kompani A, 1:a bataljonen, 325:e luftburna infanteriregementet, flyttar in i position kort efter luftanfall in i Lwar Kowndalan, Afghanistan, 1 oktober för att påbörja ett femdagarsuppdrag. Foto av Spc. Mike Pryor, USA, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Kriget i Afghanistan 1979-89 – början på slutet på Sovjetmakten

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Oct 24 2022

50mins

Play

Verdun 1916 – tio månader av meningslös död och lidande (nymixad repris)

Podcast cover
Read more

Slaget vid Verdun inleddes den 21 februari 1916 och pågick i stort sätt i tio månader med varierande intensitet. På en yta av några kvadratmil öster och norr om den franska fästningsstaden Verdun drabbade hundratusentals franska och tyska soldater samman i en förintelsekamp som resulterade i enorma förluster och stort lidande. Förlusterna i döda, sårade och saknade uppgick till mer än 700 000 sammanlagt.

I den nymixade reprisen av avsnitt 22 av Militärhistoriepodden samtalar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om första världskrigets kanske mest kända slag. Som vanligt står taktiskt tänkande och vapenverkan i centrum men även det större sammanhanget och varför slaget kom att utvecklas som det gjorde.

Fransk offensivanda kom på ett synnerligen brutalt sätt att konfronteras med tunga artillerispärrar och det moderna skyttegravskrigets verklighet. Hur kunde fransmännen trots allt stå emot det tunga tyska anfallet? I centrum för den diskussion står inte minst ”Verduns räddare” generalen Pétain.

Var slaget vid Verdun det värsta eller ens det största under första världskriget? Svaret är nej. Men varför har det trots det blivit så betydelsefullt för inte minst det franska minnet av första världskriget? För många soldater var tjänstgöringen vid Verdun likställt med att ha deltagit i kriget. Omkring tre fjärdedelar av de franska soldaterna under första världskriget hade någon period fått stå ut med helvetet vid Verdun. ”Jag har gjort Verdun” sa man efteråt och möttes alltid av respekt av de som lyssnade. Upplevelserna vid Verdun var brutala. Området kring staden bär ännu idag mycket synliga spår av striderna. Vissa områden går inte att besöka på grund av alla blindgångare som fortfarande ligger kvar i jorden.

Bild: 14 mars 1916: Tyska infanterister lämnar skyttegravar för att storma höjden på Toten Mann, public domain, Wikipedia

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Oct 17 2022

46mins

Play

Kriget i Afghanistan 1979-89 - början på slutet på Sovjetmakten

Podcast cover
Read more

Sovjetunionens invasion av Afghanistan den 24 december 1979 inledde ett tio år långt blodigt krig och en ny konfrontation mellan väst och öst i kalla kriget. Borta var samförståndet efter Kubakrisen 1962. USA rustade för att knäcka Sovjet.

Kriget i Afghanistan bidrog på många sätt till att undergräva den sovjetiska regimen och Sovjetstatens slutliga kollaps. Men innan dess hade 14 500 sovjetiska soldater stupat och någonstans mellan 75 000 och 90 000 mujaheddin-gerilla-soldater. Till detta kan läggas en formidabel humanitär katastrof med mer än 5 miljoner människor på flykt utanför landet och 2 miljoner inom landet. Beräkningar menar att åtminstone 1 miljoner civila miste livet i konflikten.

I detta avsnitt av Militärhistoriepodden tar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved sin an ett krig som är mer aktuellt än någonsin med tanke på Ukrainakriget. Högst aktuellt är de beordrade utskrivningarna av reservister i Ryssland till kriget i Ukraina. Förlusterna och utskrivningarna under kriget i Afghanistan på 1980-talet ledde till några av de första riktigt öppna protestera mot sovjetregimen. I samband med utskrivningar och inte minst begravningar av stupade samlades anhöriga och andra och protesterade på ett sätt som inte tidigare hade varit möjligt.

Kriget inleddes av den sovjetiska armén efter en kommunistisk kupp i Kabul med vilken Amin hade tagit makten. Sovjetledarna ville byta ut Amin med en mer sovjetlydigregim. Samtidigt ville man krossa den gerilla som bekämpade centralregimen i Kabul. Det handlade om att få kontroll över ett viktigt gränsområde och undvika en regim man inte litade på. När invasionen inleddes av något av det första som skedde en omedelbar likvidering av Amin och skapandet av en ny marionettregering.

Trots insatser över krigsåren av mer än 100 000 sovjetiska soldater och överlägsen militärteknik gick det inte att ta fullständig kontroll över landet. I de avlägsna bergstrakterna, omkring 80 procent av landets yta, utanför den sovjetiska krigsmaktens kontroll kunde olika mujaheddin-grupper sakta bygga upp sin styrka och så småningom samordna sin kamp mot inkräktarna. I skyddade baser i inte minst Pakistan skedde utbildning. Frivilliga strömmade till och vapen kom från inte minst USA som såg sin chans att undergräva Sovjets krigföring. 

De vägbundna sovjetstyrkorna var hopplöst utelämnade åt plötsliga eldöverfall. De sovjetiska soldaterna var övad för blixtkrigföring på de mellaneuropeiska slätterna med pansarunderstöd, artilleri och flyg. Deras utrustning var inte ändamålsenlig. I bergen stod de sovjetiska soldaterna sig slätt mot gerillasoldaterna. De urusla vägarna försvårade snabba förflyttningar för att komma åt en motståndare som slog till snabbt och försvann. Stridsmoralen bland de sovjetiska soldaterna sjönk och alkohol och droger tog över.

Under mitten av 1980-talet började den sovjetiska armén trots allt att få en viss kontroll på striderna mycket tack vare nya attackhelikoptrar. Mujaheddin fick som svar på detta nya hot från 1986 den amerikanska STINGER-robotar som tämligen enklast kunde lyftas in av enskilda soldater och var mycket effektiva mot de sovjetiska HIND-helikoptrarna. Kriget ebbade ut som ett resultat av sovjetstatens succesiva nedmontering. Det slutliga sovjetiska uttåget skedde i februari 1989. Afghanistan kastades snart in i ett inbördeskrig.

Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.

Bild: Sovjetiska styrkor efter att ha erövrat några Mujahideen 1985. Wikipedia, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Oct 10 2022

47mins

Play

Slaget vid Svenskund 1790 (nymixad repris)

Podcast cover
Read more

Gustav III:s ryska krig 1788-90 blev en stor svensk besvikelse, men slaget vid Svensund räddades situationen. Utgången av slaget blev en fullständig svensk seger över den ryska skärgårdsflottan.

Den finske nationalskalden Runeberg kallade sjöslaget vid Svensksund den 9-10 juli 1790 den ”Svenska flottans största glans”. Slaget var inte bara en taktisk seger utan kom att bli avslutningen på ett krig som pågått sedan 1788.

I den nymixade reprisen av avsnitt 19 av Militärhistoriepodden tar sig Martin Hårdstedt och Peter Bennesved an det klassiska sjöslaget vid Svensksund år 1790.

Den svenska skärgårdsflottan hade utvecklats under 1700-talet samtidigt som fästningen Sveaborg byggdes utanför Helsingfors. Skärgårdsflottan var en högutvecklad del av den svenska krigsmakten. I slaget vid Svensksund kom den svenska skärgårdsflottan att visa sig vara överlägsen den ryska skärgårdsflottan. Men varför? Vad gjorde den svenska skärgårdsflottan så speciell? Vilken taktik använde den svenska flottan? Och varför kunde den förinta den ryska flottan?

Svensksundslaget är även en viktig del av ett större skeende. En dryg vecka före slaget hade den svenska flottan, skärgårdsflottan och högsjöflottan, räddat sig ut från Viborgska viken där den varit instängd av ryssarna. Faktum är att det var mycket nära att kriget hade slutat med en kapitulation kort före slaget vid Svensksund.

Gustav III tar beslutet att möta ryssarna vid Svensksund utan att få något större stöd av sina underbefälhavare med ett undantag: Carl Olof Cronstedt. Han var den som 1808 skulle kapitulera på Sveaborg till ryssarna. Slaget vid Svensksund räddade kriget och sannolikt även Gustav III:s ställning som kung i Sverige eftersom han var starkt kritiserad.

Bild: Slaget vid Svensksund den 9 och 10 juli 1790, då Svenska Skärgårdsflottan under Konungens eget befäl eröfrade 55 ryska fartyg av Johan Tietrich Schoultz.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Oct 03 2022

34mins

Play

Slaget om Monte Cassino – Invasionen av Italien (del II)

Podcast cover
Read more

Slaget om Monte Cassino är ett av de blodigaste under andra världskriget och var det största som de västallierade utkämpade mot Nazityskland på någon front. Det ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 runt berget och klostret Monte Cassino i Italien, från Apenninernas centralmassiv via Lirisdalen till kusten vid Tyrrenska havet.

I slutet av 1943 hade de tyska trupperna under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring lyckats etablera en ny huvudförsvarslinje kallad Gustavlinjen söder om Rom. För de allierade formulerade sig nu ett nytt strategiskt mål med invasionen. Ta Rom, för att sedan kunna landstiga i Frankrike söderifrån.

I detta avsnitt pratar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om invasionen av Italien och vägen fram till Monte Cassino.

Efter Casablancakonferensen sommaren 1943 bestämde de allierade slutligen att invasionen av Italien skulle genomföras. Målet var att slå ut Italien ur storkriget och samtidigt dra tyska trupper och resurser från östfronten för att underlätta för Stalin. Churchill, som vid det här laget sett sin armé bli utkastad ur Europa vid ett flertal tillfällen, drevs också av en idé om att allierade soldater skulle behövas på europeisk mark för att mota den annalkande röda armén.

Olika åsikter om invasionens nytta skapade också konflikter mellan Eisenhower och Churchill, vilket antydde att det var bra om invasionen kom igång så snart som möjligt så att Eisenhower inte skulle ångra sig. Centralt för företaget var den amerikanska landstigningskapaciteten i form av skepp.

Föreställningen att det skulle bli en lätt operation fick dock snart omprövas. Det första steget lett av Montgomery, Sicilien, avklarades relativt enkelt, men den tyska armén på plats slogs aldrig utan kunde retirera över Messina-sundet och bemanna försvarsställningar längs med den italienska kusten. De allierades överfart över Messinasundet möttes nu av ett hårt motstånd och likaså vid landstigningen av Salerno, strax söder om Neapel, möttes man av en mycket kapabel fiende med förmåga att genomföra effektiva motanfall.

Efter ett tag blev det dock klart att tyngden av den sammanlagda massan skulle fälla avgörandet. De allierades tillgång till luftstridskrafter från Sicilien och de amerikanska slagskeppen utanför Salerno möjliggjorde ett eldunderstöd som i slutändan kunde knäcka tyskt motstånd. De allierade var också överlägsna i både manfolk och pansar. Den tyska armén drog sig undan från Neapel för att krypa upp i bergen och bemanna sina försvarslinjer. Kvar lämnade de ett ruinlandskap och en landsbygd i förfall.

Italien hade vid det här laget utträtt ur kriget och slutit fred med de allierade, Mussolini hade blivit avsatt. Den tyska armén hade dock inte dragit sig tillbaka norr om Rom som förutspått, utan snarare byggt upp en enorm försvarslinje strax söder om Rom i stället, Gustavlinjen. För de allierade formulerade sig nu ett nytt strategiskt mål med invasionen. Ta Rom, för att sedan kunna landstiga i Frankrike söderifrån. Men för att ta Rom behövde man ta sig igenom Gustavlinjen, och framförallt gå igenom Liridalen. Där på en höjd vakade Monte Cassino och bjöd in till en utmaning som skulle bli de allierades kanske svåraste strid i Europa under hela kriget.

Bild: En polsk soldat inne i klostret Monte Cassino i den 18 maj 1944. Wikipedia, Public Domain.

Lyssna på första delen Det våldsamma kriget i Italien 1943-45 (del I)

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sep 26 2022

48mins

Play

Malta år 1565 – kristenhetens sista utpost (nymixad repris)

Podcast cover
Read more

Johanniterriddarnas försvar av Malta mot en osmansk armé år 1565 tillhör de klassiska belägringarna i krigshistorien. Numerärt underlägsna och helt ensamma föreföll utgången av belägringen vara avgjord på förhand. Men varför blev det inte så? Hur kunde osmanerna misslyckas? Och vilken betydelse fick det osmanska misslyckandet för framtidens maktbalans i dåtidens Medelhavet?

I avsnitt 17 av Militärhistoriepodden pratar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om den dramatiska belägringen av Malta.

Med utgångspunkt från den strategiska och politiska situationen i Medelhavet vid mitten av 1500-talet får du som lyssnare ta del av den på många sätt unika och märkliga berättelsen om hur 500 riddare med sina soldater stod emot det osmanska rikets militära kraft. Den osmanske sultanen Suliman hade aldrig lidit några större nederlag med undantag för det misslyckade försöket att ta Wien år 1529.

Intagandet av Malta skulle ge osmanerna en språngbräda för att ta Sicilien och södra Italien. Johanniterriddarnas anfall med galärer mot osmanernas handel skulle på samma gång få ett stopp. Riddarnas uppstudsighet skulle straffas i ett enda slag mot denna kristenhetens sista utpost i östra Medelhavet. Men det blev inte så. Belägringen utvecklades till en uppvisning i uthållighet och klok hushållning med tillgängliga resurser från riddarnas sida.

Ur osmanernas perspektiv blev det en stor besvikelse och en strid som präglades av dåliga beslut och underskattning av motståndaren. Konsekvenserna av belägrings utgång blev betydelsefull för den fortsatta maktkampen i Medelhavet. Några år senare följde den kristna sjösegern vid Lepanto 1571.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sep 19 2022

48mins

Play

Det våldsamma kriget i Italien 1943-45 (del I)

Podcast cover
Read more

De mest våldsamma striderna mellan de västallierade och tyskarna utkämpades i Italien. Den allierade landstigningen på Sicilien innebar slutet för Mussolinis regim, men kriget på det italienska fastlandet hade bara börjat och skulle bli kostsamt och blodigt. Mellan 1943 och 1945 förlorade de allierade 60 000 i stupade och tyskarna 50 000 stupade i Italien.

De allierade inledde landstigningen på det italienska fastlandet den 3 september. Förhoppningarna att man skulle kunna ta Rom snabbt rusades omedelbart. Ledda av generalfältmarskalken Kesselring skulle tyskarna göra effektivt motstånd ända fram till maj 1945.

I detta avsnitt av Militärhistoriepodden behandlar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved den första delen av kriget i Italien.

Efter landstigningen vid Salerno den 9 september 1943 kunde amerikanarna och britterna kämpa sig fram och inta Neapel. Redan i inledningen av kriget i Italien insåg de allierade att tyskarna skulle göra motstånd. Faktum är att de allierade knappt ens hade numerärt övertag. Dessutom hade de en formidabel motståndare i den tyska befälhavaren Kesselring som trots sin bakgrund inom Luftwaffe visade sig vara ett operativt geni.

Tyskarna hade stor hjälp av terrängen som gynnade försvarsstrid för den som förstod att utnyttja den rätt. De höga bergsmassiven i mitten av den italienska halvön sluttade brant mot kusterna i väster och öster. De plana kustområdena genomskars dessutom av floder.

Tyskarna bet sig fast norr om Neapel, men tvingades att utrymma och falla tillbaka norrut mot en förberedd försvarslinje i höjd med Monte Cassino. Denna så kallade vinterlinjen eller Gustav-linjen blev inledningsvis för mycket för de allierade de körde snabbt fast. På berget centralt placerat i den tyska linjen fanns det berömda klostret Monte Cassino. Men vad använde tyskarna det till? Skulle man försöka anfalla och ta klostret och bergsmassivet eller gå runt? Dessa problem brottades den allierade ledningen med i början på det nya året 1944.

En del av denna inledande del av kriget i Italien var Mussolinis fall och Italiens kapitulation för de allierade. Tyskarna som var förberedda på en italiensk kollaps tog snabbt över de italienskkontrollerade områdena i Grekland, på Balkan och västerut mot Frankrike. De italienska soldaterna fick välja mellan att fortsätta strida för Tyskland eller skickas som arbetskraft till Tyskland. Ett ytterligare alternativ var fångenskap – koncentrationsläger. På en del platser gjorde italienska förband motstånd och tyskarna reagerade med stor hänsynslöshet. Det mest kända exemplet är måhända avrättningen av närmare 2 000 italienska soldater ur den 33:e infanteridivisionen Acqui på den lilla ön Kefaloni i september 1943. En händelse för övrigt förevigad i filmen Kapten Corellis mandolin.

Mussolini internerades av de italienska myndigheterna men fritogs av tyskarna och sattes in som marionettledare för en tysklojal nazistisk republik i norra Italien – den så kallade Salórepubliken. Tyvärr kom repressionen i denna republik att leda till likvidering av många tyska motståndare och för första gången i Italien systematiska mord på den judiska befolkningen. Salórepubliken är måhända den mörkaste företeelsen i Italiens andra världskrigshistoria som kastar sin skugga mer än något annat över diktatorn Mussolini även om han tappat mycket av sitt verkliga inflytande.

Bild: Trupper från 51:a höglandsdivisionen lastar av förråd från tanklandningsfartyg på öppningsdagen för den allierade invasionen av Sicilien, 10 juli 1943. Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Mussolinis hatfyllda relation med Adolf Hitler

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sep 12 2022

40mins

Play

Upplevelser av krig – att dö eller dödas i strid (nymixad repris)

Podcast cover
Read more

Utan kunskaper om den enskilde soldatens upplevelse av striden på slagfältet blir det mycket svårt att förstå vad krig innebär. Komplicerade bataljkartor med pilar och fyrkanter säger mycket lite om stridens verkliga innebörd.

I denna nymixade repris av avsnitt 16 av Militärhistoriepodden talar professor Martin Hårdstedt och doktorand Peter Bennesved om krigets erfarenheter för den enskilde men även för hela samhället. Upplevelsen omvandlas till en erfarenhet när det skedda bearbetas, diskuteras och kompletteras. Vad kan påverka detta? Och vem berättar man som krigsveteran för?

En svår fråga är även vad som överskuggar soldatens erfarenhet: att undvika döden eller att döda. I detta sammanhang blir frågan om krigarmyter intressant. Varför uppfattades och uppfattas bajonetten som en så viktig del av soldatens beväpning? Hur uppfattas stridspilotens strid man mot man i luften och hur ska vi se på prickskytten?

Krigföring skapar inte bara erfarenheter för den enskilde utan även för hela samhället. I bombkrigets tidevarv undslipper inte civilbefolkningen kriget. Krigets erfarenhets- och upplevelsehistoria är en viktig del av militärhistoria.

Bild: Brittisk infanterisoldat år 1941 med svärdsliknande bajonett, Wikipedia. Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sep 05 2022

44mins

Play

Alexander den Store från Issos till Gaugamela

Podcast cover
Read more

Slaget vid Gaugamela är ett av de största och mest intressanta slagen under antiken. I den mån vi har tillförlitliga källor av slaget visar Alexander upp en iskyla och ett taktiskt sinne som var oöverträffat. Men det var ingalunda givet att Alexanders taktik skulle lyckas. Med numerärt underläge var hans agerande återigen ett vågspel med mycket små marginaler.

Efter att Alexander den Store skördat vinsterna efter sin seger vid Issos 331 fvt vände han söderut mot Egypten. Målet var att stänga Levantens hamnar för den persiska flottan, fylla på förråden och sen återuppta jakten efter Dareios III som flytt från Issos och sedean slutgiltigt förgöra det persiska imperiet.

I detta avsnitt fortsätter idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt berättelsen om Alexander den stores persiska fälttåg fram till slaget vid Gaugamela och intagandet av Babylon.

Första stoppet blev Tyros, en rik handelsstad i dagens Libanon, och en nyckelstad i handeln mellan öst och väst. Här möttes han av hårt motstånd av stadens styresmän, och det skulle ta sju månader innan belägringen slutgiltigt lyckades. Det blev en av de kanske märkligaste och mest mytomspunna belägringarna i antikens historia. Under belägringen visade Alexanders armé upp sin ingenjörsmässiga uppfinningsrikedom, men även Alexanders förmåga att driva på sina trupper i svåra lägen. Vändningen kom när delar av den persiska flottan vände sig mot Dareios III och kunde hjälpa Alexander under belägringen.

Efter Tyros väntade motstånd i Gaza och ännu en belägring, men motståndet skulle visa sig svagare här. Marschen gick vidare till Egypten. Här blev Alexander vänligt mottagen och skulle vänta i nästan ett år hinnan han gick vidare. Satrapen i Egypten hade sedan länge legat i tvist med den persiska kungen och därav kunde Alexander överta makten utan konflikt. Detta var första och sista gången Alexander gick in i Egypten, men hans arv skulle bli beständigt i form av grundandet av Alexandria. Alexandria skulle bli medelhavsområdets absolut främsta kulturella centrum under århundraden efter hans död.

Under sin tid i Egypten mottog Alexander flera fredspropåer från en alltmer desperat Dareios, men Alexander vägrade att förhandla. I juli 332 f.v.t. lyfte Alexanders armé återigen mot Tyros för att sedan vända mot mellanöstern och Irak i sökandet efter ett avgörande. Efter övergången vid Eufrat möttes persiska och makedoniska truppstyrkor, men det blev först på andra sidan Tigris, straxt nordväst om Arbela (dagens Erbil i Irak), som de två kungarna slutgiltig skulle mötas. Vid byn Gaugamela ställde Dareios upp sin här och inväntade Alexander.

Slaget vid Gaugamela är idag inskrivet i historieböckerna som ett av de största och mest intressanta slagen under antiken. I den mån vi har tillförlitliga källor av slaget visar Alexander upp en iskyla och ett taktiskt sinne som var oöverträffat. Men det var ingalunda givet att Alexanders taktik skulle lyckas. Med numerärt underläge var hans agerande återigen ett vågspel med mycket små marginaler.

Lyssna också på Alexander den store och slaget vid Issus

Bild: Slaget vid Gaugamela, Jan Brueghel den äldre, 1602


Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Aug 29 2022

44mins

Play

Fransk-tyska kriget år 1870-71 – krig som politiskt medel (nymixad repris)

Podcast cover
Read more

Den franska armén led ett fullständigt nederlag mot Preussen i Fransk-tyska kriget åren 1870-71. Trots ett överlägset infanterigevär och en stor yrkesarmé blev den franska armén slagen i grunden och kejsaren Napoleon III till och med tillfångatagen vid Sedan. Hur var det möjligt och varför är kriget 1870-71 så betydelsefullt för att förstå Europas historia?

Det fransk-tyska kriget är viktigt för att förstå första världskriget. Den blivande franske generalen Charles de Gaulle vallades omkring på slagfälten från 1870-71 av sin far: ”Glöm inte detta min son. Tyskarna vill komma igen och då ska vi segra”.

I avsnitt 15 av Militärhistoriepodden samtalar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om ett krig som gav ekon in i framtiden i stormaktspolitiken. Kriget var den sista verkligt stora militära kraftmätningen före första världskriget och det var utifrån striderna i östra Frankrike 1870 som militärer runt om i Europa utformade det militära tänkande som skulle komma att dominera 1914.

Men historien om Fransk-tyska kriget aktualiserar även en annan betydelsefull fråga: vad ska styra besluten i krig – militära krav eller politiken? Kriget år 1870 var en viktig del av enandet av Tyskland. I januari 1871 utropades det tyska kejsarriket samtidigt som belägringen av Paris pågick som bäst. Bismarck, rikskanslern, ville bomba den franska staden sönder och samman, medan den militäre ledaren Moltke inte såg något värde i detta. Hur hänger det ihop? En moderat militär och en blodtörstig politiker?

Bild omslag: Preussiska fältartilleriet under Franska-tyska kriget i september 1870 vid Torcy i Frankrike.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Aug 22 2022

49mins

Play

Spanska armadan år 1588 – en spansk katastrof

Podcast cover
Read more

Med en stor armada om 130 skepp och 20 000 soldater skulle Filip II av Spanien erövra, England och återinföra katolicismen. Från Flandern skulle ytterligare soldater föras över till det brittiska öarna. Världens mäktigaste flotta skulle krossa allt engelskt motstånd i Engelska kanalen och bana väg för invasionen. Men det blev inte så.

Engelsmännen ledda av sin drottning Elisabet och med befälhavare som Sir Francis Drake och Sir Thomas Howard förhindrade landstigningen. I stället för ett intåg i triumf i London slutade allt med en spansk katastrof. Mer än 50 fartyg förliste och kom aldrig hem. Hälften av soldaterna och sjömannen på de spanska fartygen omkom.

I detta avsnitt av Militärhistoriepodden berättar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om en av de klassiska marinoperationerna i Europas historia.

Konflikterna mellan Spanien och England handlade om flera saker. Engelsmännen hade under Elisabets far Henrik VIII valt att frånsäga sig katolicismen och skapa en ny statskontrollerad anglikansk kyrka. Den katolska tronpretendenten Mary Queen of Scots avrättades och genom släktband kom Filip III av Spanien att kunna hävda rätt till den engelska tronen. Stödda av bland annat påven skulle England erövras och Elisabet störtas.

Dessutom hade engelska örlogsfartyg bedrivit piratverksamhet mot spansk handel i Karibien under befälhavare som Sir Francis Drake. På detta skulle det nu bli ett slut. Till detta kan läggas av engelsmännen länge stött upproret mot spanjorerna i Nederländerna vilket naturligtvis Filip II ville förhindra. Spanien ville återta de norra delarna av sina besittningar i Nederländerna och krossa upproret ifred utan inblandning.

Kärnan i den spanska armadan var de stora örlogsfartygen som hade höga överbyggnader och mängder av soldater ombord för att kunna äntra och erövra motståndarnas fartyg. På samma sätt som under slaget vid Lepanto 1571 mot osmanerna var det en äntringsstrid som spanjorerna förväntade sig och som de var överlägsna på. Men engelsmännen hade under ledningen av bland annat Sir John Hawkins utvecklat sina örlogsfartyg och sin taktik mot att undvika äntringsstriden. I stället hade de engelska fartygen långskjutande kanoner och var bättre anpassade för strid på avstånd. Striden mot armadan 1588 utgör på flera sätt en vändpunkt i sjökrigföringen. Årtiondena efter Armadans misslyckande 1588 kom sjökrigföringen att genomgå en omfattande utveckling som inte minst engelsmännen skulle bli leda.

Spanjorerna höll samma sin flotta när de närmade sig de brittiska öarna. De var skickliga på att segla i formation. Engelsmännen å sin sida inlät sig inte äntringsstrid utan besköt de spanska fartygen på distans. Ett sorts dödläge inträffade där ingen av kombattanterna kom åt varandra för ett avgörande. Spanjorernas plan att hämta soldater från Nederländerna misslyckades eftersom det var omöjligt att få soldaterna över Engelska kanalen så länge som den engelska flottan var intakt och kunde hota. Spanska armadan tvingades inse att den inte kunde lösa sin uppgift. Befälhavaren hertigen av Medina Sidonia måste desperat föra flotta hem via en rutt norr om de brittiska öarna. Det som slutligen beseglade armadans öde var stormarna norr om de brittiska öarna. Minst 30 fartyg förliste på den irländska kusten.

Bild: Den spanska armadan av Jan Luyken, 1679, Wikipedia, Public Domain.

Om man vill läsa något mer om Spanska armadan kan Rupert Matthew bok The Spanish Armada. A Campaign in Context rekommenderas.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Aug 15 2022

56mins

Play

Smittor och farsoter i krigets spår (nymixad repris)

Podcast cover
Read more

Krig, sjukdomar och epidemier hör ihop. Under den största delen av krigets historia har sjukdomar skördat långt fler krig än strider. Orsakerna var många. Dålig hygien och svagt utvecklade kunskaper om bakterier och sjukdomars spridning tillsammans med små möjligheter att rädda de som sårats var de främsta orsakerna. Dålig mat och otillräckligt mycket mat var ett av de främsta skälen till sjukdomarna. Men varför dog då många även under 1900-talet då kunskaperna var bättre?


I det nymixade avsnitt 12 av Militärhistoriepodden diskuterar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved ett tema som rör alla krig. Aktualiteten i corona-epidemins spår är påtaglig. Därför ägnas en stor del av avsnittet åt spanska sjukan och dess konsekvenser under första världskrigets slutskede.

Frågan är om spanska sjukan faktiskt påverkade krigsutgången. Viruset som skulle komma att döda miljoner människor över hela världen spreds inte minst i västfrontens skyttegravar. Det vara bland de tätt sammanpackade soldaterna som epidemin fick fart och faktiskt till och med blev ännu farligare genom mutationer. Hade spanska sjukan blivit så omfattande och farlig utan kriget kan man fråga sig. Den tyska våroffensiven 1918 kan ha påverkats av sjukdomsutbrottet – men hur mycket? Går det att säga att spanska sjukan knäckte den tyska krigsinsatsen sommaren 1918?

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Aug 08 2022

47mins

Play

Belägringen av Leningrad 1941-44

Podcast cover
Read more

Vid belägringen av Leningrad höll den sovjetiska armén och leningradborna ut i nästan 900 dagar mellan 1941-44. Nazityskland betraktade Leningrad som ett snabbt överkomligt hinder för den offensiven österut, men Leningrad blev istället symboliska för sitt motstånd.

Ledd av den tyske befälhavaren von Leeb, skulle armégrupp Nord belägra och svälta ut Leningrad i början av offensiven, hösten 1941. Någon stormning var det inte tal om. Trots att Leningrad var ett industriellt nav för Sovjetunionen ansåg Hitler att staden skulle förstöras och dess befolkning svältas ut.

I detta avsnitt pratar professorn i historia Martin Hårdstedt och idéhistorikern Peter Bennesved om belägringen av Leningrad.

Grundad under namnet S:t Petersburg av Peter den Store blev staden det ryska tsardömets europeiska fönster. För staterna och kungadömena runt Östersjön blev grundandet av staden en avgörande faktor för den geopolitiska balansen i området under 1700- och 1800-talet. Under 1900-talet omformade Sovjetunionen staden till ett industriellt nav. Hitlers önskan om att utradera staden och befolkningen ska ses ur sådant ljus, som ett försök att tränga tillbaka den ryska maktsfären permanent från Östersjön. Området skulle ockuperas och försörja ett Stortyskland, och någon industrialiserad metropol vid Östersjöns östra kust skulle inte tillåtas.

Den tyske befälhavaren, von Leeb, var dock alltför effektiv i sitt arbete, och den tyska ledningens föreställningar om hur enkelt den sovjetiska befolkningen skulle knäckas formade beslut som skulle leda till att operationen misslyckades. Sent i september 1941 var inringningen av staden ett faktum, och man trodde att staden inom kort skulle falla. Delar av von Leebs armégrupp förflyttades till offensiven mot Moskva, och således tappade von Leeb sitt offensiva momentum kring staden. Kvar fanns en styrka som bara lyckades hålla tillbaka Sovjetiska motoffensiver, men som aldrig klarade av att i grunden knäcka försvaret.

Leningradbornas motstånd har därtill blivit legendariskt, om än befläckat av den sociala misär och kannibalism som rådde. Exakt hur många civila som strök med är omtvistat men någonstans mellan 650 000 upp till en miljon människor är rimligt. Helt inneslutna var man inte, och under åren som gick lyckades det politiska styret i Leningrad evakuera runt 1,3 miljoner från staden på vintrarna via sjön Ladoga.

Ur ett historiskt perspektiv fortsätter stadens öde att ställa frågor. Belägringar har genomförts förut, men var det verkligen rimligt att tänka sig att en stad av denna storlek skulle kunna kuvas? Och hur ska man se på befolkningens roll, kontra den Sovjetiska arméns försvar? Än i vår samtid är historieskrivningen fortfarande konfliktfylld, och likt många andra historiska slag har Leningrad blivit en projektionsyta för nya tolkningar för varje generation, och för nya syften och maktanspråk.

Lyssna också på Barbarossa år 1941 – Hitlers fälttåg österut.

Bild: Två sovjetiska soldater, en beväpnad med ett DP-kulspruta, i skyttegravarna på Leningradfronten den 1 september 1941. Wikipedia, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Aug 01 2022

52mins

Play

Skottarnas sista kamp vid Culloden år 1746 (nymixad repris)

Podcast cover
Read more

På ljungheden Culloden Moor nära Inverness i Skottland utkämpades ett på många sätt avgörande slag den 16 april 1746. Slaget blev en brutal och blodig kamp som avslutade det sista verkliga försöket från den skotska monarkin att återupprätta Skottland som självständigt kungadöme.

På heden mötte den sista klanarmén sitt öde mot en väldrillad och vid det laget erfaren brittisk armé. 1 500 – 2 000 klansmän stupade i det som blev deras sista frontala desperata anfall.

I det nymixade avsnitt 11 av Militärhistoriepodden talar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om skottarnas sista uppror och kamp. Diskussionen kommer även in på klansamhällets säregna militära organisation och stridstatik vid tiden för upproret i mitten av 1700-talet.

Vägen till slagfältet vid Culloden började med att Charles Edvard Stuart ”Bonnie Prins Charles” sonson till den avsatte Jakob II av England och arvtagare till den skotska kronan inledde ett franskstött uppror mot engelsmännen. Upproret var illa förberett och fick aldrig det stora stöd bland högländernas klaner. Många ville inte längre ha en skotsk kung eller trodde att det var möjligt att återupprätta ett katolskt kungadöme i Skottland. Tiden hade runnit ifrån både de skotska kungarna och det skotska klansamhället.

Idag kan vi romantisera över det skotska klansamhället, men det var mycket ojämlikt och brutalt för dem som levde på samhällets botten. I strid slogs klanen uppställd i socialrangordning. Det våldsamma frontala anfallet efter en kort eldförberedelse var den primitiva stridstaktiken. Det våldsamma anfallet med bredsvärd chockade i inledningen av upproret de engelska soldaterna. Men vid Culloden hade de lärt sig och resultatet blev ett skotskt blodbad.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jul 25 2022

42mins

Play

Spansk-amerikanska kriget år 1898 skapade ett amerikanskt imperium

Podcast cover
Read more

Spansk-amerikanska kriget 1898 utlöstes av en olycka den 15 februari när det amerikanska pansarskeppet USS Maine exploderade och sjönk i Havannas hamn på Kuba. Kuba var spanskt och det amerikanska fartyget var på plats för att skydda amerikanska intressen och amerikanska medborgare.

Händelsen blev den tändande gnistan i en konflikt mellan Spanien och USA om in flytandet i Västindien och på Filippinerna. Kriget 1898 skapade ett amerikanskt imperium och avslutade Spaniens ställning som kolonialmakt på det västra halvklotet.

I detta avsnitt av Militärhistoriepodden pratar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om ett kort men ändå på många sätt betydelsefullt krig. Kanske tillhör det spansk-amerikanska kriget 1898 de lite bortglömda militära konflikter som trots allt har fått stora konsekvenser.

USA tog i och med kriget på allvar steget fullt ut mot att bli en imperiemakt. Detta var inte en självklarhet. USA hade under 1700-talets slut skapats genom en frihetskamp bort från det brittiska styret. Nu i slutet av 1800-talet fanns starka krafter som ville utveckla USA till en imperiemakt.

Kriget 1898 brukar i Spanien betecknas som den stora katastrofen. Spanien var långt ifrån sina fornstora dagar på 1500- och 1600-talet då landet var en ledande stat i Europa och världen. Kriget mot USA kom synnerligen ovälkommet och den spanska regimen hade inga resurser att föra kriget, men måste samtidigt anta utmaning för att inte riskera att få hemmaopinionen mot sig.

Krigets utgång med förlusten av allt det som återstod av besittningarna i Västindien och Filippinerna innebar att Spanien var en europeiska stat med mindre områden i Nordafrika. En mental kris inföll sig som faktiskt i slutänden tvärtemot vad man hade kunnat tänka sig stärkte spanjorerna. Ur katastrofen 1898 föddes ett vitaliserat Spanien. Den nya generationen av spanjorer blickade framåt och lade imperiet bakom sig.

Kriget blev ur militär synvinkel en blygsam historia. Framför allt handlade det om hur den överlägsna amerikanska flottan snabbt besegrade den spanska flottan. På Kuba landsteg en amerikansk expeditionskår som så småningom kunde inta Santiago. På Filippinerna kontrollerades Manila snabbt, men det amerikanska maktövertagandet blev inte så enkelt på övriga delar av ögruppen. På kriget 1898 följde ett inbördeskrig mot filippinska separatister som inte ville leva under amerikanskt styre.

Den som vill läsa vidare kan med fördel välja Angus Konstams San Juan Hill 1898 : America’s emergence as a world power (1998) eller Joseph Smith The Spanish-American War : conflict in the Caribbean and the Pacific, 1895-1902 (1994).

Lyssna också på Kom ihåg Alamo – nederlaget som byggde Texas.

Bild: Spanskt infanteri på Filippinerna under Spansk-amerikanska kriget 1898, Wikipedia, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jul 18 2022

49mins

Play

Svenska Stridsvagn S utmanade bilden av en stridsvagn (nymixad repris)

Podcast cover
Read more

Under en stor del av kalla kriget utgjorde den svenskutvecklade och svensktillverkade Stridsvagn S tillsammans med Centurion-stridsvagnen stommen i de svenska pansarförbanden. Stridsvagn S hade en för sin tid nydanande konstruktion som väckte en hel del intresse utomlands. Stridsvagnen testades av ett antal länder i vissa avseenden med goda resultat. Men varför tog ingen efter den speciella konstruktionen? Var Stridsvagn S genial eller en katastrof?

I avsnitt nio av Militärhistoriepodden ger sig Martin Hårdstedt och Peter Bennesved in på lite stridsvagnsnörderi. Men det handlar långt ifrån bara om pansartjocklekar, kanonkalibrar och mörkersikten. Istället bär samtalet iväg till pansartaktik och de större frågorna om vad stridsvagnen skulle användas till. Hur hade man tänkt försvarar Sverige och vilken roll hade stridsvagnarna i dessa doktriner? Och vilken roll spelade alliansfriheten och de ekonomiska aspekterna i ett litet land med en inhemsk försvarsindustri?

Diskussionen om Stridsvagn S har pågått ända sedan de första vagnarna tillfördes armén på 1970-talet. Den tornlösa konstruktionen ansågs av vissa som genial tillsammans med många andra av de tekniska lösningarna som vagnen hade. En del anser att Stridsvagn S var världens bästa stridsvagn när den kom.

Andra har en helt annan uppfattning. Stridsvagn S var ingen stridsvagn. Mer en tung pansarvärnspjäs. I jämförelsen med Warszawapaktens samtida T-62 skulle den komma till korta. Mot de nyare sovjetiska vagnarna av typen T-72 och T-80 var den helt chanslös menade kritikerna. Åter menar förespråkarna att det handlade om att använda Stridsvagn S rätt. Att förstå vagnens fördelar och utnyttja dem. Vad är då rätt och fel? Hur ska vi i efterhand bedöma detta svenska experiment?

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jul 11 2022

51mins

Play

Belägringen av Wien 1683 – när ottomanerna stoppades

Podcast cover
Read more

Belägringen av Wien 1683 var det sista osmanska försöket att på allvar hota Europas kristna riken. Hjälten för dagen var den polske kungen och härföraren Sobieski som lett anfallet mot belägrarna. Wien som belägrats sedan mitten av juli befriades och den osmanska hären flydde.

Den polska kavallerichocken på efter middagen den 12 september 1683 rullade ner från höjden nordväst om Wien och krossade det osmanska motståndet. Anfallet brukar framställas som det största kavallerianfallet i världshistorien.

I detta avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved olika aspekter på en av de mer dramatiska händelserna i det habsburgska rikets historia. Det osmanska anfallet och belägringen av Wien 1682-83 är en del av kampen mellan osmanska riket och det västkristna rikena under inte minst 1500- och 1600-talet. I Militärhistoriepodden har vi redan samtalat om Konstantinopels fall 1453, belägringen av Malta 1565 och sjöslaget vid Lepanto 1571.

Det är trots allt tveksamt om det var en kamp mellan kristendom och islam. I det europeiska maktspelet var det osmanska riket en viktig bricka och aktör. Ludvig XIV:s Frankrike såg positivt på att det habsburgska riket försvagades genom ett nederlag mot osmanerna. Frankrike hade ambitioner att lägga under sig områden i det vi idag kalla Belgien och tyska områden som ingick i det av Habsburg ledda tysk-romerska riket.

När den osmanska krigsförklaringen kom hade separatister i delar av Ungern dessutom gjort gemensam sak med osmanerna. Den osmanske sultanen Mehmet IV sände en stor armé på närmare 200 000 mot Habsburg under storvesiren Kara Mustafa. Habsburg kunde bara räkna med stöd från Polen och delar av Tyskland.

Belägringen inleddes i mitten av juli 1683. Den kristna undsättningsarmén var på plats först i början av september. Vi det laget handlade det om dygn innan staden Wien föll. De knappt 15 000 försvararna hade då gjort ett hårdnackat motstånd och slagit tillbaka åtminstone aderton kraftfulla stormningsförsök. Att Wien kunder hålla ut så länge berodde mycket på att osmanerna saknade tungt belägringsartilleri.

När undsättningsarméns anfall slutligen träffade den osmanska belägringsarmén insåg uppenbarligen inte Mustafa att det var ett allvarligt hot. Han trodde att det skulle gå att avstyra anfallet och ta Wien samtidigt. Men han trodde fel. Det polska kavalleriets slutanfall bröt slutligen igenom de osmanska leden medan de bästa osmanska trupperna fortsatte att försöka storma staden.

I efterspel uppfattade Sobieski att han inte fick tillräckligt erkännande för sin insats. Den habsburgske kejsaren Leopold som flytt Wien och sökt skydd i staden Passau blev högst förargad över att Sobieski dagen efter slaget marscherade i in Wien i triumf. Sobieski hade trott på ett giftermål mellan hans egen son och Lepolds dotter. Av det blev det ingenting. Däremot kunde Leopold förstärka sin maktställning i öster som ett resultat av den osmanska militära kollapsen.

Bild: Ottomanerna omringar Wien av Frans Geffels, Badisches Landesmuseum, Wikipedia, Public Domain.

Om slaget vid Wien eller Kahlenberg 1683 finns inte mycket på svenska. Två böcker på engelska är Andrew Wheatcrofts The enemy at the gate: Habsburgs, Ottomans and the Battle for Europe (2009) och Peter Dennis Vienna 1683: Christian Europe repels the Ottomans (2008).

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jul 04 2022

54mins

Play

Rörlig romersk krigföring vs tunga grekiska falangen (nymixad repris)

Podcast cover
Read more

Romarna byggde ett imperium som dominerade Medelhavsområdet och stora delar av det nuvarande Europa. Med utgångspunkt från området kring staden Rom expanderade riket genom successiva erövringar som var möjliga genom en krigföring som motståndarna inte kunde stå emot. Det handlade om stridsteknik på slagfältet men också om utveckling av kommunikationer och logistik.

I denna nymixade repris Militärhistoriepodden diskuterar Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet och Peter Bennesved, doktorand i idéhistoria vid Umeå universitet, hur den romerska krigföringen utvecklades och varför romarna kunde vara så framgångsrika.

Ett viktigt led i utvecklingen av romersk krigföring var att kunna hantera och slå den tunga grekiska falangen med sina täta led av lansbeväpnade soldater. Romarna skapade en rörlig taktik som ledde till framgångarna. Men det var inte bara nya formationer som gav segrarna. Även soldaternas utrustning och beväpning är intressant för att förstå hur romarna kunde vara så framgångsrika.

Romarriket utvecklade även nya kommunikationer och byggde härläger i hela sitt stora rike. Tankesättet förändrades från ett försvar nära gränsen till ett djupförsvar. Även rekryteringen av soldaterna genomgick stora förändringar. Legionerna bestod inledningsvis av medborgarsoldater – helt enkelt bönder som gjorde krigstjänst. Senare kom stora och viktiga reformer som skapade en legoarmé. Soldater blev mer knutna till sina befälhavare. Frågan är vad denna förändring fick för de inrikespolitiska förhållandena i Romarriket. Mån som Caesar kunde utnyttja sina legioners lojalitet.

I avsnittet diskuteras även hur romarna kunde vinna mot sin farligaste motståndare Hannibal av Karthago i de puniska krigen trots det katastrofala nederlaget vid Cannae 216 f Kr. Och hur var romarna till sjöss? Kunde romarna även skapa en flotta? Och varför kunde romarna på sikt inte stå emot trycket från de germanska stammarna vilket var en stor orsak till romarrikets fall?

Bild: Relief av marscherande romerska legionärer från Marcus Aurelius kolumn från andra århundradet efter kristus i Rom.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jun 27 2022

52mins

Play

Barbariska handlingar i krigens spår

Podcast cover
Read more

Övergrepp och våld mot civilbefolkningen såväl som mot kombattanter är ett väletablerat fenomen i militärhistorien. Övergrepp mot civilbefolkningen och mot krigsfångar finns dokumenterat så länge det finns nedtecknade historia om mänskligheten.

Det finns egentligen inte något bra ord för att beskriva och sammanfatta det som inträffade under våren 2022 i Ukraina. Brutalitet, barbari, skoningslöshet, övergrepp, tortyr, eller bara ren ondska. Efter slaget om Kiev uppdagades det att civilbefolkningen i ett antal ockuperade mindre städer och byar norr hade utsatts för de mest vedervärdiga handlingar av ryska soldater. Frågan är varför?

Vad är det som driver människor in i våldet, och vilken roll spelar krigets lagar i detta sammanhang? I detta avsnitt av Militärhistoriepodden diskuterar idéhistoriken Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt barbari och krigsbrott i krigets namn.

I vår tidigaste källor och i de böcker som brukar kännetecknas som världens första historiska skildringar finns det vittnesmål som beskriver barbariska handlingar. Herodotos i sin Herodotos historia är en av de första att sätta ord på ”ociviliserat” beteende, men framförallt är det Thukydides i sin bok om det peloponneiska kriget, skriven under 400-talet före vår tideräkning där vi hittar kusliga likheter med dagens läge. Thukydides i sin tur ägnade utrymme åt att beskriva krigsbrott, plundringståg, och något som vi skulle kunna kalla för utomrättsliga avrättningar.

I modern tid har samtalet om krigsbrott och övergrepp fått allt större utrymme i takt med en allmän demokratisering, och idag finns det krigslagar och domstolar som hanterar krigsbrott på internationell nivå. Samtidigt kan man fråga sig om den teknologiska nivån också driver fram ett allt mer brutalt krig? De antika grekerna hade stora svårigheter att inta städer och genomföra hämningslösa plundringar eftersom försvarsmedlen mot denna typ av aktiviteter var starkare än de erbjudna offensiva medlen. Idag däremot är både civilbefolkningen och städerna i sig öppna för beskjutning och belägring. Våldspotentialen växer med allt effektivare vapen och glappet mellan soldaten och civilbefolkningens förmåga att skydda sig är stor.

Våld och övergrepp tycks också vara universellt i den mening att det verkar vara sociala kontexter som driver fram det. Inte minst verkar det lilla sociala sammanhanget, grupptryck, spela mycket stor roll för den enskilda soldatens våldspotential. Avsaknad av tydliga krigsmål, låg medelålder och logistiska problem, svårigheten att skaffa fram mat och underhålla soldater förvärrar ytterligare. Samtidigt tycks också faktorer på högre nivå påverka, såsom inställningen bland officerare och det politiska ledarskapet. Sammantaget skapas möjligheter för avhumanisering och våld. Är det till och med så att vem som helst skulle kunna bli förövare, bara sammanhanget var rätt?

Lyssna också på Krigets lagar från medeltid till nutid

Bild: Sydvietnamesiska kvinnor och barn i Mỹ Lai innan de dödades i massakern, 16 mars 1968. Enligt domstolsvittnesmål dödades de sekunder efter att bilden togs. Kvinnan till höger justerar sina blusknappar efter ett försök till sexuellt övergrepp som skedde före massakern. Wikipedia, Public Domain.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jun 20 2022

48mins

Play